annfilosoferar

Jag avslutar bloggen.

Och jag skulle vilja skriva ut allt jag skrivit de senaste två åren på papper. Spara i en pärm och ha kvar till jag blir gammal. Alla inlägg, alla kommentarer jag fått. Men går det? Jag vet inte, jag kan ju inget om sånt. Så den får vara kvar tills vidare, den betyder för mycket för att ta bort. Än så länge.

En sak till bara. Jag slutar skriva här, men jag slutar inte läsa. Bloggvärlden har blivit en del av min vardag, och kommer så att förbli :)

Tack för mej!

...för imorgon kommer hon hit!

Johanna, det går inte att i ord beskriva hur välkommen du är.

Kursstart!

Söndag kväll och jag kan se tillbaka på en grymt rolig helg! Har dansat mej igenom både fredag- och lördagnatt, umgåtts med vänner och avslutat med pizza på Divan idag.

Jag är nöjd, det kan bli måndag.

Ska jag få dricka vin ikväll? Och dansa? På Stadshuset?

Näe? Joho?! Superbueno!

Tentan är äntligen skriven, inte en sekund försent. För maken till tråkigt pluggande kan jag med största säkerhet säga att jag aldrig varit med om under åren i Sundsvall. Hur det gick är som vanligt svårt att säga, men just nu kunde jag faktiskt inte bry mej mindre. Den är gjord för den här gången, och jag har en hel vecka (hel vecka!) av ledighet framför mej. Livet ler!

Så, låt mej presentera avstampet - fika med Marléne!
(...och jag kan sitta huuur länge som helst!)

...och det blev nej tack den här gången också. Tvättmedel på 20-litershinkar är fortfarande inte av intresse :)

Plugg plugg, tenta på onsdag.

Hörs då! :)

Varför kan vi inte bara lita på att livet självt för med sig det är bäst? Vi ställs dagligen, varje minut, inför medvetna och omedvetna val och beslut. Och jag vill tro att de val vi gör för det mesta för med sig något bra. Så varför stressa fram något, när det egenligen inte behövs?

Kaffe med vänner är guld värt när man behöver sätta ord på tankar, tack Katta och Madde för idag!

Vad man än må ha för sig är livet så, så så så mycket enklare utan konstant snöstorm.

På menyn stod munsbitar med parmaskinka, honungsmelon, ost, salami, oliver, mozarella och coctailtomater i olika konstelationer till förätt. Ört- och vinmarinerad fläskfile med tomatsalsa och rostade rotsaker till huvudrätt följt av maränger med vit choklad, grädde och hallon till efterrätt. Årets nyårsmiddag stod med andra ord högt i klass :)

Och kvällen i övrigt var inte på något sätt sämre! Sällskapsspel och vin, drinkar och snacks, genomgång av det gamla, förväntningar på det nya. Så blev det tvåtusenåtta. Med raketer och allt det där som hör till. Inga nyårslöften, men förhoppningar. Och mycket att se fram emot. Jag tänkte bli färdig sjuksköterska till exempel. Det är stort.

Jag vet att det är apjobbigt, men det blir bättre. Det blir det alltid, även om det inte känns så nu. Vi klarar mer än vi tror.

För mej har nyårsafton alltid varit en speciell dag. Jag gillar att fira och jag har växt upp i en firande familj. Alla högtider och allt värt att fira inräknat. Och nyårsafton har alltid varit högtidernas högtid.

När jag var liten började den varje år med ett obligatoriskt "gott nytt år" till alla familjemedlemmar på morgonen. Det var viktigt, jätteviktigt. Minst lika viktigt som det där paketet jag fick öppna på julaftons morgon. Sen, lackskor och klänning på, finkläderna var (och är) en stor del av det högtidliga. Och så ettöres, från yttertrappan och ut på gården, tänk va roligt det kan vara när det smäller! Vi var alltid hos samma par, och deras dotter. Fördrinksglas kantade med socker är ett starkt minne från de åren och alltid, alltid så god mat. Lek och skratt, ostbågar, godis och läsk i spänd väntan på tolvslaget. Ring ut det gamla, ring in det nya och en himmel upplyst av raketer var (och är) underbart!

I år firar jag för första gången i Sundsvall. Och det är med nära vänner jag kommer att äta och dricka gott, i väntan på tolvslaget. I väntan på det nya året. 2008.

...Gott Nytt År!

...så kan jag berätta att jag fyndar på mellandagsrean och fikar med Vickis :)

Bortsett från en ny tomte och nya paket har julen sett ungefär likadan ut som den gjort de senaste åren. Närmaste familjen, julmat, promenader, tv, lussekatter, sällskapsspel, glögg, julmat, promenader, tv, lussekatter, sällskapsspel, glögg, julmat, promenader... Precis som det ska vara :) Ingen snö, men ändå, man behöver bara ta några steg innanför dörren hos mamma och pappa för att julstämningen ska infinna sig. Dagarna (och de många timmarna sömn) i Norrmjöle blev precis lagom. Tillbaka i Sundsvall, pigg, nöjd och belåten.

Och annandagen var oerhört lyckad. Utgång i Sundsvall i all ära, men Umeå och barndomsvänner är och kommer alltid att vara Umeå och barndomsvänner! Förfest hos Joel, sen Rex, med många välbekanta återvändare och som vanligt, mycket dans :)

Nästa, mellandagsrean!